Har du haft besök av Berit, Dagmar och Emil?
Ja, de senaste stormarna alltså. Det skall ju vara namn på dem nu, som norrmännen hittar på.
En snabb titt på smhis hemsida visar att det då och då stormar i Sverige. Och det verkar som det blir tätare och tätare mellan stormåren.
Kan det vara den höstens orkaner som inspirerade Ester när hon skrev kapitlet Stormen i Lotta går till väders? (Boken är utgiven 1973.)
Vi kände oss rätt små och ynkliga…
- Giggi, du tror väl inte att stugan kan ge sig i väg?
- Neej, men jag är faktiskt rädd för träden. Det skulle inte förvåna mig om något plötsligt kom nedbrakande över taket.
Hon hade inte mer än sagt orden förrän stormen med sådan kraft kastade sig mot fönstret där vi stod, att vi skräckslagna tumlade tillbaka in i rummet.
I nästa sekund hördes ett stort underligt sus och så ett fruktansvärt brak…
- Gud, vad var det…?
Jag stod som en staty mitt i köket.
- Ett träd, sa Giggi. Vilket kunde det vara tror du? Vad står närmast?
- En hög tall.
- Då var det den. En sådan fantastisk tur att den inte brakade rakt på taket.
Jag säger som Giggi: En sådan fantastisk tur att den inte brakade rakt på taket.
Text och bild: Anne Marie Åslund
5 kommentarer:
Hej!
Jag har också alltid tänkt på stormen hösten-69 när jag läser om Lotta och Giggi i stormen i Rönnvik.
Ja och var tog stormen C vägen? Naturen är mäktig och jag kan verkligen känna med Lotta och Giggi i den episoden.
Jag får inte fram några bilder i min dator.
Ingen förlust! Ett kort är den nedfallna björken med stubbe. Det andra kortet är "plockepinn" i skogsslänten.
Skicka en kommentar