Jag är inte speciellt mörkrädd, men jag inser att jag lätt skulle kunna bli det om jag tillbringade en natt med Lotta, likt den natt som Giggi fick utstå i kapitel 4 i ” Se dig för, Lotta” .
På morgonen tar Giggi fram en spegel för att kolla om hon blivit gråhårig och jag förstår henne precis. Lotta och Giggi är ensamma i Rönnvik, det blir åskväder och tjejerna försöker glömma skräcken inför vädrets makter bla. genom att dansa och lyssna på radio. När åskan äntligen upphört blir tjejerna väckta av hammarslag i berget...
Vare sig man är mörkrädd eller ej så är kapitel 4, en fantastisk studie i mörkrädsla och är väldigt roligt skrivet!
Någon som vet om Ester var mörkrädd?
Maggan Weimar
2 kommentarer:
Jag tyckte att mörkrädslekapitlet var lite fånigt, men roligt. Själv har jag bara varit med om att antingen är båda (alla) mörkrädda, och skrämmer upp varandra, eller också är man modigare tillsammans.
Jag känner igen mig. Jag vill inte sova ensam på landet eftersom det är så mörkt och att befinna sig i ett trähus när det åskar är otäckt.
Skicka en kommentar