På julklappsronda med Paul

Tre dagar före julafton ringer Paul till Lotta och undrar om hon vill följa med och köpa julklappar. Det vill hon förstås och när hon lagt på luren slås hon av att hon handlat tvärt emot alla veckotidningsråd om hur man ”vidmakthåller en ung mans intressen”. Enligt dessa råd skulle hon istället för att låta entusiastisk, låtit tveksam. Jag personligen ger inte mycket för de råd som man gav angående ”dating” på 60-talet, men vad vet jag egentligen, det kanske var det spel man spelade då?

Men jag är väldigt, väldigt, imponerad av Lotta i rollen som smakråd. Hon är så himla säker på vad som Paul ska köpa! Hon ger råd om en mjuk, blå scarf till tant Bernhardina, varmt, bruna manschettknappar till Pauls pappa och en vacker frukostkopp till hans mamma. Hon är lika säker i detta sammanhang som hon är när hon dansar! Däremot har hon det svårare med komplimanger. När hon och Paul möts utanför Arnolds flotta varuhus, så säger Paul att hon är ”punktlig som vanligt och söt som vanligt”. Väldigt gulligt sagt tycker jag och Lotta också förmodligen, för vad gör hon? Just det, Lotta rodnar och mumlar något grötigt och obegripligt. Boken är Vilken vals Lotta! från 1968. En bok med mycket decemberstämning.

Margaretha Weimar